Igår var förskylningen jobbig. Idag är den HEMSK. Ögonen rinner, näsan rinner, halsen krånglar och gör ont. Usch. Jag känner mig äcklig. Går runt i mjukiskläder med röda ögon, beväpnad med en kopp te i ena handen och näsdukar i den andra, redo att ta mig an virus-helvetet. Fast jag lyckas inte riktigt. 

Godis ska tydligen vara det bästa vapnet för en sjukling, har jag hört. Vilken tur att jag har en underbar pojkvän att fjäska för då. Att ta mig till affären är mer än vad jag klarar av. Satan så patetiskt av mig att tycka synd om mig själv såhär.