Idag blev jag äntligen godkänt i Matte C-kursen efter alla timmars slit

som jag skrev om HÄR och HÄR.
Inte en enda minut till behöver jag lägga på Matte C och inte heller på annat skolarbete
för jag är helt jävla klar med varenda jävla grej! :D 
Wiiiiho!!

Belönade mig själv med lite shopping efter mitt hårda arbete.
Köpte denna byxdress i leopard


Samt denna lilla kavaj


(har ingen annan bild tyvärr)

Båda sakerna är köpta på H&M och byxdressen kostade 149:-
och kavajen 199:-
Billigt och bra!

Måste för övrigt säga att jag älskar byxdressen,
den kommer jag nog bo i hädan efter ^^,

En hel del har hänt sedan sist,
vissa saker som jag inte tänkt ta upp här på bloggen

men som kommer påverka min sinnestämmning ett tag framöver.

Jag vet att vi klarar detta,
för så pass starka är vi tillsammans. 
Vi har tagit oss över många hinder tidigare och vi kommer ta oss över detta också.
Det kommer ta sin tid,
men det är definitivt värt det.

Efter att ha pluggat Matte C i cirka 6 timmar är min hjärna död.
Braindead.
Min hjärna kan inte ta in ett enda jäkla tal till utan risk för att den exploderar.

Matte C i 6timmar = Less, frustrerad, förbannad.

Efter detta vill jag fanimig inte se ett enda jävla matte-tal till!

Idag kom jag hem runt klockan ett och jag har suttit med skolarbeten sedan dess.
Det vill säga närmare 6-7timmar har jag pluggat!
Har sammanlagt skrivit cirka 20 sidor på olika skolarbeten sen dess. 

Och jag kan äntligen börja pusta ut för det var det absolut sista jag har att göra innan studenten!
Eller inte riktigt det sista.
Det jag har kvar är det nationella provet i Matte C som är på fredag,
klarar jag det blir jag godkänd i kursen.
Annars har jag tills tisdag nästa vecka på mig att göra kompletteringar på de olika kapitlerna
i boken som ingår i kursen.
En hel del kapitel det vill säga, vilket betyder en hel del kompletteringar.

Ärligt så tror jag faktiskt inte att jag klarar det nationella provet.
För jag har praktiskt taget failat på varenda prov i Matte C-kursen.

Helt sinnesjukt.
I Matte A och Matte B behövde jag inte ens öppna matte-boken på fritiden för att klara av
kurserna och alla prov.
Jag trodde att Matte C skulle vara lite lättare,
men inte fucking mission impossible!

Tänkte sätta mig och göra klart alla kompletteringar nu till helgen,
utifall att jag inte klarar provet.
Skönt att ha det gjort i förväg.

Tror nog till och med att jag ska påbörja någon av kompletteringarna nu.
Trots att jag har suttit hela dagen med skolarbeten, vilket borde ha gjort att jag tröttnat nu,
så känner jag mig ändå peppad och vill få det överstökat.

Matte C - it is!
Ciao.

Kom hem från den läskiga (för mig) och spännande hajken i fredags.
Har varit så slut i både fredags och lördags att det inte blivit något bloggande.

Hursomhelst,
så kanske ni anar att jag överlevde. 
Lyckades sova kvar båda nätterna och dessutom utan någon medicin som hjälp.
Måste erkänna att jag känner mig mäktigt stolt över mig själv!
Det är en underbar och fantastisk känsla som jag hoppas att jag kommer hålla fast vid!

Hur detta sedan har hjälpt mig till att faktiskt förstå att jag klarar av saker

och motivera mig till annat är bara ett superstort plus!

Har sen dess inte tänkt tanken att "Detta klarar jag inte!" när det gäller

andra jobbiga, eller mindre roliga, saker. 

I fredags när jag var så oerhört trött och tömd på energi lagade hjärtat mat åt oss.
Kyckling och ris med thai-curry sås, smaskens!
Resten av helgen har spenderats på att äta onyttigt goda saker och mysa framför filmer. 
En riktigt lyckad helg!

Satte igång med lite plugg för några timmar sedan och blev precis klar med plugget inför provet imorgon.
Tror definitivt att jag klarar det (där har vi det igen, lite extra självförtroende!).

Bjuder på en gammal bild så länge.
Jag och min fantastiska, underbara, stöttande fästman! :) <3

Imorgon bär det av på tre dagars hajk med klassen.
Fyfan säger jag bara!

Paddla kanot till de olika lägrerna där vi ska slå upp vindskydd och sedan paddla hem igen
på fredag morgon klockan tre på natten.
Och dessutom har det regnat hela dagen, vilket ger mig ännu mer vill-inte-känslor. 

Jag hatar att sova ute i skogen, hatar att sova någonannanstans förutom i min egen säng dessutom. 
Och inte bara det att jag inte tycker om det, utan att det väcker panik och ångest.
Blev ganska nyligen för andra gången diagnoserad med PTSD (posttraumatisk stresssyndrom)
Namnet länkar till Wikipedia. 

"En enkel förklaringsmodell av PTSD är klassisk betingning. Vid händelsen blir ett stort antal stimuli (exempelvis lukter, miljöer, uniformsklädda män, skarpa ljud) associerade till de starka negativa känslorna som upplevs under händelsen. När den drabbade senare möter någonting som påminner om händelsen så aktiveras dessa negativa känslor. Eftersom det är snarare regel än undantag att PTSD-drabbade undviker sådant som påminner om händelsen, så försvåras möjligheten att genom nya erfarenheter betinga om de inlärda associationerna." - Wikipedia.org

"Lyckligtvis" så är skogen en av dessa platser som är ett stimuli för min PTSD,
och detta utlöser, som det står ovan, en massa hemska känslor osv.
Får oftast också dessutom flashbacks och mardrömmar osv. 

Det spelar nog ingen roll hur mycket jag förklarar för folk som inte varit med om det, eller är diagnoserade själva,
kommer nog aldrig att förstå. 
Jag kan säga att det är den absolut hemskaste känslan i världen, när jag får den, 
jag kan säga att det känns som att hela universums kaos samlas
i ett utrymme alldeles för litet och sliter sönder
alla mina nervtrådar och tankebanor,
Men ändå så kommer folk aldrig att förstå.

Det är en känsla av hopplöshet, instängdhet, hjälplöshet och en känsla som

säger att jag kommer dö. 
Fast jag vet att det är ologiskt, och att jag inte kommer dö, och att känslan kommer gå över om jag 
bara "rider ut stormen", och att det faktiskt inte finns någonting att vara rädd för.
Men hur ska man kunna tänka logiskt och förstå att det inte är någon fara

när varenda muskel och nerv i kroppen skriker att du måste springa därifrån, du måste fly..
Du kommer dö..

Igår blev det ett BodyCombat pass med syster och Anna.
Det var riktigt roligt, fast kanske inte direkt min stil när det gäller träning. 
Jag kör hellre på med typ Zumba eller dans, då det verkar mer effektivt för kroppen,

tränar hela kroppen och tränar upp konditionen dessutom.
BodyCombat var mer styrka, i exempelvis slag och sparkar. 
Men roligt iallafall.

Efter det följde syrran med hem och vi grillade lite.
Massa mys :)

Idag håller grabbarna på med fortsättningen av verandan,
jäklar så snyggt det kommer bli när det är klart!

Senare ikväll blir det bio med mitt hjärta.
Fast & Furious 5. 

Är det bara jag som tycker att Vin Diesel är så jävla snygg?
Har samlat på mig typ alla filmer han är med i,
sådana där man knappt ser filmen utan mest sitter o dreglar..

If I die young, bury me in satin
Lay me down on a, bed of roses
Sink me in the river, at dawn
Send me away with the words of a love song

Uh oh, uh oh

Lord make me a rainbow, I'll shine down on my mother
She'll know I'm safe with you when she stands under my colors, oh and
Life ain't always what you think it ought to be, no
Ain't even grey, but she buries her baby

The sharp knife of a short life, well
I've had, just enough time

If I die young, bury me in satin
Lay me down on a, bed of roses
Sink me in the river, at dawn
Send me away with the words of a love song

The sharp knife of a short life, well
I've had, just enough time

And I'll be wearing white, when I come into your kingdom
I'm as green as the ring on my little, cold finger, I've
Never known the lovin' of a man
But it sure felt nice when he was holding my hand, there's a
Boy here in town who says he'll love me forever,
Who would have thought forever could be severed by
The sharp knife of a short life, well,
I've had, just enough time

So put on your best boys and I'll wear my pearls
What I never did is done

A penny for my thoughts, oh no, I'll sell them for a dollar
They're worth so much more after I'm a goner
And maybe then you'll hear the words I been singin'
Funny when you're dead how people start listenin'

If I die young, bury me in satin
Lay me down on a, bed of roses
Sink me in the river, at dawn
Send me away with the words of a love song

Uh oh (uh, oh)
The ballad of a dove (uh, oh)
Go with peace and love
Gather up your tears, keep 'em in your pocket
Save them for a time when you're really gonna need them, oh

The sharp knife of a short life, well
I've had, just enough time

So put on your best boys and I'll wear my pearls

Här kommer lite fler bilder från i fredags. Både från innan krogen och från 
början av kvällen när vi satt på Liquid ett tag.
Fråga mig inte varför jag ser fucked up ut mellan brösten, jag SOLADE samma dag :)


( mjukisbyxor på väg till bussen BEHÖVS! ;D )

(Nån snubbe vi träffade på bussen, vi går tydligen på samma skola & samma program)

( Iza, www.alajza.blogg.se, träffade också nån snubbe på bussen)

( Jag & Dessie inne på Liquid )

Igår var jag och Elin och testade på Zumba.
Jag har ju gått på det tidigare så jag visste ju vad det var men det hade inte Elin.

Det är så jäkla skoj!
Fast man blir så hemskt svettig och äcklig, usch.
Men fortfarande jätte skoj, skaka rumpa osv ;)

Är det bara jag som får panik varje gång jag hör någon prata om studenten?
Alla är så jävla taggade, vilket jag kanske också är, men först och främst kommer ångesten.
Ångest över att det är så lite tid kvar och så mycket saker att göra, ångest över att det fanimig är slut snart

och att det riktiga livet börjar nu. 

Jag vill bara att tiden ska stanna ett tag så jag kan tänka igenom det som jag behöver tänka igenom

och så att jag hinner få allt gjort som jag behöver.

Jag vet ärligt inte vad som händer efter sommaren och det skrämmer mig. 
Så in i helvete mycket. 

Jobba? Plugga vidare?
Vilket skitarbete?
Kommer jag in på universitetet?
Hinner jag få alla skoluppgifter gjorda innan studenten? 

Massa tankar. 
Massa dåliga tankar också.

Varför i helvete kan jag aldrig nöja mig med det jag har och hur jag presterar?
Varför tänker jag alltid tankar som på ett eller annat sätt trycker ner mig själv?

Jag blir nog galen.

Här var det dött som vanligt. 

Har haft 39graders feber och sprängande huvudvärk i några dagar så ingenting har väl egentligen varit på topp.
Har dessutom varit lite nere och tankspridd vilket inte gör någonting bättre alls. 

Fortfarande feber men lyckades iallafall ta mig iväg till stan för en fika med Elin.
Skönt att bara sitta ner och snacka skit ett tag. 
Sånt är väl behövligt med jämna mellanrum. 

Jag vet att jag borde skriva oftare, men jag har verkligen tappat all min skrivförmåga känns det som.
Trots att hela dagarna går åt att tänka och analysera är det svårt att få ner det i ord,

speciellt här av någon anledning. 

Jag säger gång på gång att jag ska börja skriva mer men jag vet att jag säger det förgäves varje gång. 

Nån dag ska jag lyckas att återigen få ner mina tankar och känslor i ord. 
Nån dag.

Är hemma från partyt nu.

(så ursäkta om det blir lite stavfel, men jag har en amazing talang att faktiskt kunna skriva jäkligt bra onykter så det är nog ingen fara)
Det blev en tidig kväll för mig, brukar alltid börja må dåligt och bli helt slutkörd runt kl 23 för det är då
som jag vanligtvis tar min medicin på vardagarna och den slocknar jag ju av, så hjärnan och kroppen är helt inställd
på att sova vid den tiden :/ 

Kom hem ensam, i taxi dessutom. Åker fan aldrig taxi, men ikväll pallade jag inte vänta en timme på bussen

så jag unnade mig en dyr taxiresa. Det var det fanimig värt.

Daniel är kvar på festen än så länge, får väl se när han dyker upp. Han skulle röra sig hemmåt för ett tag sen

men jag tvekar på att han ens hunnit sätta på sig skorna än.

Det brukar vara så med honom. Han fastnar på partyt lite längre än tänkt men det är ingen fara.

Jag vill inte tvinga honom att åka hem bara för att jag vill hem.

Han ska kunna roa sig ändå tycker jag :)

Vi började festen med att spela brännboll i solen,

men det sket sig ganska snabbt då det blåste och alla gick i shorts och t-shirt

så kylan drog oss inomhus.

Fan va nice lägenhet Daniels polare har!
(Han som höll festen)
Riktigt jäkla nice! En takvåning med ett eget litet tak att gå ut på för att softa i solen.
Där hade jag utan tvekan kunnat bo!

Kusin Iza  (alajza.blogg.se), samt Dessie och Hampus följde med.

Nice med några som man känner sen tidigare.

Med min jäkla sociala fobi så hatar jag att träffa nytt folk.

Trots att jag träffat de flesta av festarna en gång tidigare så känns det alltid sådär.

Pratade med en ny tjej där som jag inte träffat sen tidigare

och hon sa att hon aldrig kunnat tro att jag har social fobi för att jag pratade mycket osv.

En komplimang för min del.

"Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
När kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?"
- Fronda - Underbar

Typ så. 
Panik överallt. I hjärnan, alla tankar, kroppen..

F.U.C.K
Men jag kommer aldrig vidare om jag inte utsätter mig för "faran",
som egentligen inte alls är någon fara.
Och om jag får säga det själv så tycker jag fan att jag har lyckats ganska bra hittills!
(Det måste vara första gången på flera år som jag ger mig själv en komplimang!)

Nu är säkert hela inlägget jävligt osammanhängande för lite dragen är man ju,

men who cares?

Jag hade trevligt iallafall.
Och träffade nya människor.
Och utsatte mig själv för det jag tycker är svårt/jobbigt.
Jag åkte taxi själv. (en annan dum fobi)

Overall, en lyckad dag.