Är hemma från partyt nu.

(så ursäkta om det blir lite stavfel, men jag har en amazing talang att faktiskt kunna skriva jäkligt bra onykter så det är nog ingen fara)
Det blev en tidig kväll för mig, brukar alltid börja må dåligt och bli helt slutkörd runt kl 23 för det är då
som jag vanligtvis tar min medicin på vardagarna och den slocknar jag ju av, så hjärnan och kroppen är helt inställd
på att sova vid den tiden :/ 

Kom hem ensam, i taxi dessutom. Åker fan aldrig taxi, men ikväll pallade jag inte vänta en timme på bussen

så jag unnade mig en dyr taxiresa. Det var det fanimig värt.

Daniel är kvar på festen än så länge, får väl se när han dyker upp. Han skulle röra sig hemmåt för ett tag sen

men jag tvekar på att han ens hunnit sätta på sig skorna än.

Det brukar vara så med honom. Han fastnar på partyt lite längre än tänkt men det är ingen fara.

Jag vill inte tvinga honom att åka hem bara för att jag vill hem.

Han ska kunna roa sig ändå tycker jag :)

Vi började festen med att spela brännboll i solen,

men det sket sig ganska snabbt då det blåste och alla gick i shorts och t-shirt

så kylan drog oss inomhus.

Fan va nice lägenhet Daniels polare har!
(Han som höll festen)
Riktigt jäkla nice! En takvåning med ett eget litet tak att gå ut på för att softa i solen.
Där hade jag utan tvekan kunnat bo!

Kusin Iza  (alajza.blogg.se), samt Dessie och Hampus följde med.

Nice med några som man känner sen tidigare.

Med min jäkla sociala fobi så hatar jag att träffa nytt folk.

Trots att jag träffat de flesta av festarna en gång tidigare så känns det alltid sådär.

Pratade med en ny tjej där som jag inte träffat sen tidigare

och hon sa att hon aldrig kunnat tro att jag har social fobi för att jag pratade mycket osv.

En komplimang för min del.

"Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
När kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?"
- Fronda - Underbar

Typ så. 
Panik överallt. I hjärnan, alla tankar, kroppen..

F.U.C.K
Men jag kommer aldrig vidare om jag inte utsätter mig för "faran",
som egentligen inte alls är någon fara.
Och om jag får säga det själv så tycker jag fan att jag har lyckats ganska bra hittills!
(Det måste vara första gången på flera år som jag ger mig själv en komplimang!)

Nu är säkert hela inlägget jävligt osammanhängande för lite dragen är man ju,

men who cares?

Jag hade trevligt iallafall.
Och träffade nya människor.
Och utsatte mig själv för det jag tycker är svårt/jobbigt.
Jag åkte taxi själv. (en annan dum fobi)

Overall, en lyckad dag.