"Hon slogs mot hela världen i sin förvrängda bild av sanningen. Kunde inte bli accepterad som den hon var. Och hon åt upp sin egen själ för monstrets skull men hon kunde fortfarande inte bli erkänd som den hon ville vara. Utan bara tilltalad som det motbjudande monstret som hon var och skulle förbli i dess ögon.
Striden fortsatte och flickan vässade eggen hårdare mot monstrets tänder och skar upp sig själv flera gånger om för att verka mindre lockande och attraktiv för dess klor. Förgäves, ty det enda som återstod i spegeln var bilden av en exakt kopia av monstret och flickan accepterade.
Och så tillsist blev hon erkänd."

Vackert skrivet av min vackra vän Tove. En riktig konstnärsjäl!