Tänkte passa på att berätta att de två dagarna jag spenderade ensam i stugan i Borlänge har gjort mig mindre rädd och paranoid. Märkte det för några dagar sedan då jag jobbade sent en kväll som barnvakt i ett hus mitt ute i ingenstans. Tidigare hade jag alltid hatat att sitta där ensam och skraj som jag var men denna gång var rädslan borta och jag kunde vara avslappnad för omväxlingens skull.

Jag kan också passa på att berätta att jag äntligen, äntligen kommit fram till vad jag vill göra efter studenten. Jag tänker söka till universitetet och försöka komma in på Socionomprogrammet. Dock så är jag inte helt säker på vilka betyg som krävs men mina betyg ser ganska bra ut och jag har räknat ut att jag har en hel del meritpoäng att lägga till. Jag har alltid varit säker på ungefär vad jag vill jobba med men inte helt säker på vilken inrikting jag vill välja på det hela. Socionomprogrammet har alltid varit det självklara valet då det är en så pass bred utbildning med väldigt många valmöjligheter för arbetsplatser efteråt. Ändå så har jag alltid varit rädd för att detta kanske inte riktigt var vad jag ville men nu är jag säker!

Utöver detta har jag inte mycket mer att skriva. Förutom det faktum att jag är förbannad på mig själv för att jag inte spenderat någon kvalitetstid med Daniel och det börjar kännas nu. Jag är alltid så rädd för att jag tar vissa personer för givet, trots att jag har förlorat så många nära och borde lärt mig vid det här laget att man inte ska göra det. Jag har inga bra förklaringar till varför jag inte tagit mig tid att umgås med honom heller, och det suger. Trots att vi bor under samma tak så behöver vi ibland umgås på riktigt. Så i helgen ska jag ta mig tid till mys :)