Solade solarium idag med syster och Elin. Varmt som in i helvete men inte fan syns det något än.
(förutom att mina vackra, LÄS HATADE, fräknar tittade fram)

Dessutom var det världens rån! Aldrig mer det stället, trots superfräscha solarium osv.

Har tydligen spenderat minst 500kr idag. Och jag som inte skulle köpa ett piss.

Vi såg ju hur det gick..

(fast jag köpte egentligen ingenting)

Hämtade ut studentmössan idag också, slutet fucking närmar sig! 
UNDERBART!
Slutet på en tid i livet och början på en annan!

Imorgon blir det "öla-brännboll" som vackra Daniel säger med sin smickrande skånska bland-dialekt.

(varför lägger skåningar, eller iallafall min skåning, till ett "a" där det inte alls borde finnas? Öl-brännboll blir till Öla-brännboll och tjurpiss blir till tjurapiss.)
Grillning och party blir det också.

Resten av kvällen ska spenderas i soffan med en Tom Collin-grogg och något bra program på Tv.

Jag dör.

Jag, super ointelligenta jag, har tappat bort en hel färdigskriven uppsats på engelska.

Den är väck. Den finns inte. Någonstans.

Jag vet vart jag såg den sist. Där finns den inte.

Jag har vänt upp och ner på hela sovrummet men den har fått ben och stuckit.

Jag har vänt upp och ner på hela vardagsrummet, alla handväskor, allt!

Jag har fanimig inte tid till att andas och ännu mindre tid till att skriva om den.

Frustrerad och arg för tillfället.

Varför ska det vara skit vart man än tittar?

Problem, problem, problem tamigfan överallt.

Sätt dig ner en stund, ge mig ett par minuter
Och sluta spela lugn, kan se att du ljuger
Kan funka på dom andra, men aldrig på mig
För det du har med nån av dom, kan aldrig matcha vår grej

Jag menar ingen, kan komma nära som jag
Så du kan hata eller älska mig, men jag stannar kvar
Och jag kan läsa dina tankar nu, jag vet vad du bär inuti
Har känt dig sen barnsben, du vet att jag vart med under alla dar,
Sett varenda topp, mött varenda dal,
Du vet att jag vart med under alla val, känt varenda hopp,
Levt vartenda kval.
Minns varenda sak som när det brast på riktigt första gången,
Såg dig gråta ut din själ för nån som inte vände om, men
Jag såg också sånt som du inte kunde se då,
Hur nåra nära vänner blev så väldigt mycket mer å,
Hur du tog dig igenom nått som tycktes så svårt,
Började skratta igen efter två år.
Hur du levde fullt ut och vågade släppa in,
Något så stort som väntat vid din grind,
Och tro mig jag minns när det vände,
Såg dig bli så tom att du inte längre kände värme
Såg ångesten och apati, men aldrig någon gråt,
Trots att du förstörde så mycket utan förlåt

Sa du kunde inte andas, Jag låg vaken då,
Vakade utöver dig med handen på min telefon
Ett klick ifrån 112, redo för en ambulans
Hörde hur du bad om en andra chans
Har aldrig varit räddare nånsin,
Lova mig att inte bli sådär igen.
aldrig varit räddare nånsin,
Lova mig att inte bli sådär igen.
Flög iväg en sväng, behövde väl få perspektiv,
Och kom tillbaka med ett litet hopp där inuti,
Tio år äldre var så det kändes,
Det som inte dödar gör dig stark, aa det stämmer
Såg hur din familj och hur din nära alltid stanna,
Dröjde fram till dess då du kunde se detsamma
När du ser tillbaka nu då borde du se
Jag kommer aldrig lämna dig, oavsett problem
Oavsett all den skit du nu fastnat i,
Oavsett vad du gör, oavsett om vi
Inte kommer överens eller tröttnar på varann
Jag kommer alltid bära dig så högt jag kan
Så sätt dig ner en stund, ge mig ett par minuter
sluta spela lugn, jag vet att du ljuger
Kan funka på dom andra, men aldrig på mig
För det du har med nån av dom, kan aldrig matcha vår grej
Jag menar ingen, kan komma nära som jag
Så du kan fortsätta hata, jag stannar kvar
För se utan dig är jag ingenting, utan dig finns jag inte till,
För se utan mig är jag ingenting, utan mig finns jag inte till,
Finns jag inte till, finns jag inte till, finns jag inte till, finns jag inte till.

Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem

så, spottar ut skam, hon lever med en fiende
lever med en nattsvart känsla så vidrig, men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna
och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i världen här idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag
nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks
om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar
då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra

en osynlig 17-åring vore allas dröm
men inte på det sättet det skeppet har gått på grund
låt mig inte sitta själv idag igen
låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem

blickarna i korridoren är som knivhugg i låren
det är sånt som får mig att överväga resan till båren
tonåren, som skulle vara något bra
varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, allting går ner
bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel i världen här idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Tänkte berätta en annan rolig sak nu. Har tänkt på en sak i några månader och för några dagar sedan så dök reklamen upp på tv - Spårlöst! Spårlöst letar upp släktingar och familj som man inte träffat på länge eller någonsin träffat. Och jag sökte faktiskt in. Jag har en halvsyster som jag aldrig träffat. Min pappa blev gravid med en tjej när han var runt 15-16 och på grund av att han, och mamman till barnet (inte min mamma), var så unga så adopterades dottern bort. Cecilia hette hon innan adoptionen, berättade pappa. Han hade redan letat efter henne länge men inte lyckas. En månad innan han dog berättade han att han ville försöka igen. Tyvärr hann han ju inte. Så nu tänker jag göra det! Jag har funderat och funderat och slutligen bestämt mig för att jag verkligen vill detta! Så jag hoppas att jag kommer med i programmet!

Över till någonting helt annat. Fick ett oväntat samtal igår. Från en gammal vän. Någon jag varken träffat eller pratat med på säkert något år. Jag visste inte vad jag skulle säga och la ganska snabbt på efter att ha frågat hur personen mår och om livet rullar på. A big blast from the past, tydligen en felringning dessutom.
[Once again my whole world turns upside down and I start remembering things I though I forgot...]

försöka plugga upp några ämnen som jag har över godkänt i betyg i men som jag vill ha högre betyg i. (Det där lät lite krångligt..)

Iallafall. Jag misstänker att jag stukat/skadat foten på något mystiskt sätt. Misstänker att det skedde igår kväll och idag är smärtan ännu värre. Vettefan vad jag ska ta mig till med foten, men bättre blir det väl så småningom. 

I veckan blir det förhoppningsvis att testa på Body Combat. Har hört en del som sagt att det är skoj så då får man väl testa ett pass :) Syrran vill även gå på vattenaerobics med mig men jag hatar vatten. Hatar verkligen att simma, tack vare inkompetenta lärare i grundskolan. Ena min fot går innåt, skitskumt jag vet, men enligt läkare så skulle det rätta sig när jag blev äldre vilket det inte gjorde. Så i 5:e klass eller när det är som man tar simtest i skolan så klagade läraren på att jag inte höll den foten helt rakt när jag simmar och jag var tvungen att gå på simskola en gång för att "fixa" detta. Trots att jag berättade för läraren om problemet med foten så var jag ändå tvungen att simma en gång till och denna gång med raka fötter. Jag simmade och tvingade verkligen mig själv att hålla foten spikrakt i vatten och jag lyckades. Slapp gå på simskola efter det men sedan dess har jag alltid, omedvetet, hållt min fucked-up fot rakt när jag simmar. Och smärtan efteråt är obeskrivlig. Är nästintill invalid i några dagar efteråt och min avsky för vatten och simning kom därefter.

Oj, nu handlade visst hela inlägget om fötter och simning, vilket inte alls var meningen.
Ointressant, men bättre än ingenting iallafall?

Idag är jag pissed off.
Pissed off på mig själv och pissed off på hela världen i övrigt.

Det är allt jag får ur mig för tillfället. Skulle väldigt gärna spy galla över allt och alla
men det är ingen idé eftersom jag innerst inne har mig själv att skylla och skulle ångra
mig om jag gjorde det.