Jag har tänkt länge nu på detta med bloggen,

jag vet att jag uppdaterar sällan och när jag väl gör det så är det inget intressant som finns att läsa.

Jag tror att mitt opersonliga skrivande är orsaken till det. Jag delar inte med mig av allt jag skulle vilja och jag skriver inte om mina psykbryt eller min ångest eller mina stora rädslor som förföljer mig. Kanske för att jag har svårt för att dela med mig, vanligtvis visar det sig vid att jag sällan pratar med andra om mina känslor utan att jag alltid har föredragit att skriva om det - för mig själv, till mig själv. Jag vet inte vilka som läser min blogg (ni kommenterar så sällan) och just det gör mig ännu räddare. Jag kan ju se hur många besökare jag har per dag och jag ser att det är en hel del återkommande besökare. Vilka är ni? Vem vet om det är personer i min skola eller grannar eller allt vad det nu kan vara som läser och som uttnyttjar det jag skriver som mina svagheter?

Jag har alltid fått höra att jag ska skita i det, skita i att folk snackar bakom ryggen osv och det har jag alltid (nästan alltid) gjort. Men när det kommer till att visa vem jag egentligen är, blir jag rädd. Jag hatar att visa mig svag och skulle jag skriva mer personligt, skriva om skit som hänt, så skulle jag vara svag just då och dela med mig av mina svaga tillfällen.

Det har funnits hur många tillfällen som helst då jag har känt för att skriva av mig, som jag faktiskt har suttit och skrivit för att sen, i sista minuten, radera allt jag skrivit innan jag ens vågat tänka på att publicera.

Jag vet inte om jag borde ha skrivit detta egentligen och vilka frågor som kan uppstå hos er läsare när jag gör det. Men jag har lovat mig själv att iallafall försöka skriva mer personligt, att våga visa vem jag är.