Natten var hemsk. Somnade inte fören väldigt sent och vaknade, någon timma efter att jag äntligen somnat, av en hemsk mardröm. Jag satte mig rakt upp i sängen, kallsvettades och vågade knappt blunda igen. Hjärtat slog som in i helvete och jag var livrädd. Trots att det bara var en dröm. Jag ville inte väcka Daniel mitt i natten så jag höll om honom och vaggade mig själv till söms igen av hans närhet och trygghet. 

Det var så jäkla länge sen jag drömde mardrömmar. Oftast drömmer jag väldigt konstiga saker som kan vara lite obehagligt, men definitivt inte som denna dröm. 

Imorgon är det dags för det efterlängtade läkarbesöket. Jag hoppas verkligen att jag får hjälp på något sätt för det får inte fortsätta såhär. Det känns som att jag går in i väggen snart.

Jag har så mycket i skolan att ta itu med och det ger mig bara ännu mer ångest. När jag kommer hem från skolan så är jag så enormt utmattad efter att ha oroat mig och hållt undan allt i flera timmar att jag inte klarar av de skolarbeten som jag måste ta mig tid för hemma. Det går bara inte.