Jag ramlade över en fråga på facebook för några dagar sedan: "Om det skulle handla om liv och död, och du var tvungen välja mellan tjejen/killen du älskar och din allra bästa vän, vem skulle du vilja behålla resten av ditt liv?"
(ganska dum fråga egentligen för man borde inte behöva välja). Iallafall.
Mitt självklara val var så klart min pojkvän. Och nej, jag skulle inte välja bort min bästa vän. Men min pojkvän ÄR min bästa vän.

Jag har haft många "bästa-vänner" genom åren. Men den person som känner mig bäst, som jag kan anförtro mig åt vad det än gäller, som alltid finns där och stöttar mig under mina jobbigaste, bitchigaste perioder är min pojkvän.
När jag är sur och förbannad och less på hela världen är han den som finns där och tröstar, kramas, tar emot all skit och får mig att bli glad och lycklig igen. 
Om jag exempelvis skulle stöta på världens kändis på stan skulle han vara den första jag skulle ringa till. Om jag skulle råka ut för det pinsammaste jag vet skulle han vara den första jag skulle berätta för. Ni fattar poängen.
Han är de första jag går till om någonting händer. Jag kan prata med honom om allt, då menar jag verkligen ALLT.
Han sitter snällt och lyssnar om jag skulle gnälla över att jag haft mens i 17dar och att jag blöder som en gris osv.. 

Jag kan inte förklara bättre. Han är helt enkelt min bästa vän, min älskare, min pojkvän, min fästman, min själsfrände och min andra halva. Många kanske tycker att det låter töntigt, att kärlek kommer och går men vänner består.
I mitt fall är det tvärtom - Vännerna kommer och går, men vår kärlek består.

Jag VET att han är den person som jag vill gifta mig med, skaffa barn med, skapa mig en framtid med. Ingenting i mitt liv har någonsin känts så RÄTT och BRA som detta!