Idag har jag inte gjort mycket vettigt alls. 
Bara tagit det lugnt och umgåtts.

Pratade för någon timme sedan med en gammal vän i telefonen. 
Pratade om en massa gamla minnen och alla sjuka grejer vi gjort tillsammans.
Jag älskar att tänka tillbaks på de stunderna,
så jävla fina minnen och saker som jag alltid alltid kommer minnas,
trots allt dåligt som hände samtidigt. 

Jag saknar inte all skit vi höll på med och gjorde,
men jag saknar Er. 
Jag saknar hur vi umgicks, hur ni kändes som min familj
och att jag alltid oavsett vad kunde vända mig till er.

Det spelar ingen roll att det var mer än ett halvår sedan vi pratade sist. 
Allt känns lika avslappnat och kul ändå. 

Trots all skit som hänt,
så kommer många gamla vänner alltid betyda oerhört mycket för mig

och ni kommer alltid alltid vara en del i mitt liv.