Imorgon bär det av på tre dagars hajk med klassen.
Fyfan säger jag bara!

Paddla kanot till de olika lägrerna där vi ska slå upp vindskydd och sedan paddla hem igen
på fredag morgon klockan tre på natten.
Och dessutom har det regnat hela dagen, vilket ger mig ännu mer vill-inte-känslor. 

Jag hatar att sova ute i skogen, hatar att sova någonannanstans förutom i min egen säng dessutom. 
Och inte bara det att jag inte tycker om det, utan att det väcker panik och ångest.
Blev ganska nyligen för andra gången diagnoserad med PTSD (posttraumatisk stresssyndrom)
Namnet länkar till Wikipedia. 

"En enkel förklaringsmodell av PTSD är klassisk betingning. Vid händelsen blir ett stort antal stimuli (exempelvis lukter, miljöer, uniformsklädda män, skarpa ljud) associerade till de starka negativa känslorna som upplevs under händelsen. När den drabbade senare möter någonting som påminner om händelsen så aktiveras dessa negativa känslor. Eftersom det är snarare regel än undantag att PTSD-drabbade undviker sådant som påminner om händelsen, så försvåras möjligheten att genom nya erfarenheter betinga om de inlärda associationerna." - Wikipedia.org

"Lyckligtvis" så är skogen en av dessa platser som är ett stimuli för min PTSD,
och detta utlöser, som det står ovan, en massa hemska känslor osv.
Får oftast också dessutom flashbacks och mardrömmar osv. 

Det spelar nog ingen roll hur mycket jag förklarar för folk som inte varit med om det, eller är diagnoserade själva,
kommer nog aldrig att förstå. 
Jag kan säga att det är den absolut hemskaste känslan i världen, när jag får den, 
jag kan säga att det känns som att hela universums kaos samlas
i ett utrymme alldeles för litet och sliter sönder
alla mina nervtrådar och tankebanor,
Men ändå så kommer folk aldrig att förstå.

Det är en känsla av hopplöshet, instängdhet, hjälplöshet och en känsla som

säger att jag kommer dö. 
Fast jag vet att det är ologiskt, och att jag inte kommer dö, och att känslan kommer gå över om jag 
bara "rider ut stormen", och att det faktiskt inte finns någonting att vara rädd för.
Men hur ska man kunna tänka logiskt och förstå att det inte är någon fara

när varenda muskel och nerv i kroppen skriker att du måste springa därifrån, du måste fly..
Du kommer dö..