♥

Hos dig är jag sann
Vi har allt om vi har varann
Och fast det blir fel ibland
Så vet jag att vi kan
För du är mitt liv
Så jag släpper dig fri
Vi håller ihop och vi faller isär
Som kärleken är
Håller ihop när vi faller isär
Som kärleken är

Och varje ny dag så gör du mig glad
Vi sårar varandra
Och vi gör misstag
Jag ser i din blick allt som du inte vet
Vi håller ihop och vi faller isär
Som kärleken är
Håller ihop när vi faller isär
Som kärleken är

Om allt som finns är ett stort ingenting
Så finns du ändå kvar här
Brinn, älskling, brinn
Och fastän jag går är det ändå vi två
För vi håller ihop när vi faller isär
Som kärleken är
Håller ihop när vi faller isär
Som kärleken är
Som kärleken är

♥

Tittade precis (för ANDRA gången på 3dagar) på Mia Skäringer's föreställning "Dyngkåt och hur helig som helst".
Denna gång tvingade jag även mamma och titta, vi skrattade så vi spydde, typ. 

Föreställningen kan ni se på SVTplay HÄR.
Jag tror att ALLA kvinnor kan känna igen sig i åtminstone en liten del av Mia's föreställning.
Jag har inte upplevt allt hon pratar om men jag kan ändå känna igen mig i vissa delar.
Hon får mig att både skratta och gråta. Hon berör mig.

Hon är nog min nya idol tror jag. 
Helt jäkla amazing. 

I mars 2012 kommer hon till Örebro och då jävlar ska jag gå och se henne!

Varför ska det vara så jävla svårt att släppa det förflutna?!
Varför är det så svårt att inse att det är förflutet, tiden kommer aldrig tillbaka och inse att man mår bäst av att bara gå vidare? 

Jag hatar att vara så jävla bunden. 
En låt, en plats eller en bild kan ge mig flashbacks och ta mig tillbaks i tiden. 
Allt vaknar till liv igen. Alla minnen, alla tankar och känslor som jag hade då. 

Jag är så jävla känslig. Så jävla sentimental och nostalgisk. 
Jag vet inte om det är positivt eller inte.
Troligtvis inte eftersom jag bara vill glömma. 

Jag är så jäkla nöjd med det jag har och hur långt jag har kommit. 
Av ca 10pers är jag en av de få som klarat sig. 
Jag lever ett riktigt "svensson" liv.

Jag borde vara stolt. Men jag är allt annat än det..

"Flashbacks..
Av en bild, av ett ord
Jag kan få’re när jag minst skulle tro
Går tillbaka då jag minns vad som gjorts
Kan inte fly’re för’e finns i-nu-ti mig
Ett skratt, en plats, en dyster ton kan
Påminnna mig om en viss persons namn
Och om en viss persons sätt
Shit va jag saknar vissa personer fett
Fast det é en del av att leva
Att saker ändras å’re é skevt å acceptera
För allt vi gjorde å sa
Å alla löften vi gav varann é tomma idag
Gammal vänskap jag tänker på´ren då å då
Ler åt minnen av sån’t vi hitta på-då
Vitt när vi tugga fett, den tid jag saknar
Beaten den tog mig tillbaka…"

Det är så jävla lätt att vara smart med facit i hand, 
och ångra saker som man önskar att man gjort annorlunda. 

Jag brukar hålla koll på facebook med mera för att se vart alla hamnat idag.
Och jag blir ledsen när jag ser att många av er inte kommit någonstans.
Ni lever kvar i samma liv med samma skit och tar samma jävla kliv som ni alltid har gjort.

Jag önskar att jag skulle kunna förklara för er hur underbart det är att leva det livet
som vi fördömde förut. 
Vilken lycka det är att vara helt clean och sköta sig. Att vara en del av samhället
som vi hatade. 
Jag önskar att jag kunde visa er alla de saker ni missar på grund av det ni håller på med.
Livet är inte en dans på rosor och många av er har inte haft ett lätt liv,
men det är inte en ursäkt till att kasta bort resten av ert liv.
Det är inte en ursäkt till att skita i allt.
Oavsett det ni varit med om så kan ni få det bättre.
Det är ett MEDVETET VAL som man måste göra,
och det finns inte en enda person som ni kan skylla på för att ert liv blivit det som det har blivit.

Jag har själv levt där och jag vet alla bortförklaringar man drar till med för 
att skylla sitt knarkande eller osunda leverne på någon annan. 
Men ni har bara er själva att skylla. 
Det är ni som måste ta beslutet att ändra er,
för inte en enda jävel kan göra det åt er. 

Jag hoppas bara att många av er inser det innan det är försent. 
För som ni lever nu så finns det bara två vägar ut, och ingen av dom är att föredra.

Jag kommer aldrig glömma vissa människor, jag kommer aldrig glömma det jag gjort
och har varit med om.
Det är tack vara Er och de erfarenheterna som jag är den jag är idag. 


Text:

Stackars Jack 
vad ska du göra med drömmen som sprack 
Nu när röken och dimman har lagt sej 
och dagen gryr 
och ditt äventyr 
aldrig nånsin vill komma igång 
Din skiva tycks ha fått sej ett hack 
Du går på som om ingenting hänt 
på alla dessa år 
Ja, jag vet hur du mår 
idag, men tiden går 
Och också du måste skynda ikapp oss andra 
För jag tror vi ska komma 
att behöva varandra 
om vi nånsin ska komma nån vart 
Stackars Jack

Stackars Jack 
Ja, jag vet att dom kallade oss pack 
och vi skrattade glatt och sa tack 
för den, som bär till himmelen 
och somnade in igen 
eller hur, stackars Jack 
Pipor och pulver och smack 
På det går man bara back 
så sluta nu min vän 
det är längesen 
men kanske kan vi mötas igen 
Men också du måste skynda ikapp...

Så lämna parken hösten är på väg 
Lämna allt det gamla steg för steg 
Ta en titt i fönstret där 
Ärligt talat, vet du vem det är 
som glor så dystert tillbaka

Stackars Jack 
en braja är ingen attack 
och ölburken där vid din klack 
är tom och leken slut 
så torka din trut 
och gå innan allt som är kvar är 
Stackars Jack 
en föredetting i fransig frack 
en stackare man helst går förbi 
och när sen kvällen kommer 
är du ensam kvar 
och ensam är ingenting alls 
Så också du måste skynda ikapp...